För två dagar såg det ut så här. Två decimeter blöt nysnö och inga som helst tankar på att springa någonstans pga risk för halka och vrickningar. Helt plötsligt kändes det som om vintern redan var över oss. Men det kan ändras snabbt!
Och så idag. 7 plusgrader, strålande sol och ”varma” vindar. Ett väder som mer än allt annat inbjöd till ett härligt löppass. Men hösten bjuder också på en fantastisk variation. Man vet aldrig vad som gömmer sig bakom nästa krök.
Eftersom löpningen gick mest uppför (som vanligt) så låg det faktiskt kvar mer och mer snö ju längre tiden gick. Men det innebär ju också fina möjligheter till vackra vyer och miljöer. Den här skogskojan ser ju så fantastiskt inbjudande ut där den står.
Men alla uppförslöpor tar så småningom slut, och det var dags att vända kosan hemåt/neröver igen. Och snötäcket förändrades från den krispiga ytan till mer snöslask för att så småningom helt försvinna igen. Och den här bilden är tagen bara en halv kilometer innan jag var hemma igen. Det kändes som att springa genom två årstider på en och en halv timma. En härlig upplevelse.
