Tidigare har jag inte ägnat många tankar åt ålder och åldrande för egen del. Men nu i sommar har mina problem med en värkande stortå blivit mer akut, och har också hindrat mig från vissa löppass.
Men efter att besökt hälsocentralen och till och med hunnit med att få den röntgad, så har den första bedömningen visat sig vara korrekt. Artros! Inte förvånande med tanke på de besvär jag har, men ändå lite trist eftersom det är något jag kommer att behöva leva med.
MEN, läkaren kom också med ett annat besked som var lite lugnande. Det ska inte bli värre av att röra på sig, och det är egentligen bara smärtan som bestämmer hur ofta och hur långa mina löppass blir. Jag tror också det är viktigt att ha bra skor för ändamålet. Så eftersom traillöpning är bland det roligaste som finns, så känns det som om jag kan fortsätta med det i alla fall.
Har hunnit ut på ett rejält långpass efter diagnosen. 23 km i vår tuffa terräng och trots lite extra ömhet i tån så kändes det OK. Jättekul att fru Astrid också kunde vara med denna gång. Bilden från en kort vätskepaus under passet.