Jun 20, 2016 - Allmänt    No Comments

Är det extrema en trend eller en tillfällighet?

Jag vet inte om det är fler som reflekterat över detta, men det ser ut som om extrema händelser ökar i omfattning. Eller är det bara så att vi blir matade med så mycket mer information om just dessa händelser?

Vädret är extremt

extrem

Det här är väl ett område där de flesta kan hålla med om att läget är mer extremt än vanligt. Extrem torka ersätts av skyfall. Den globala temperaturen uppvisar nya högstavärden för trettonde månaden i rad. Här på hemmafronten känns det som om växtligheten skaffat sig nya kalendrar. Nu börjar väl alla förstå att klimatet står under förvandling, så här tror jag vi ser en klar trend, men det finns andra områden…

Idrott

Våld mellan rivaliserande fotbollslag har nog funnits sedan sporten uppfanns, men det känns som om uttrycken för lagtillhörighet nått extrema höjder. Det märks ju om inte annat under årets EM. Tungt beväpnad polis och militär sätts in för att undvika allvarliga incidenter mellan rivaliserande mobbar av ”fotbollsälskare”. Och det extrema märks även i det lilla. Hur många har inte sett videon med den extremt olyckliga svenske supportern efter Italienmatchen? Eller är det kanske här vi ser en anledning till trenden? Det extrema får en sån enorm boost av Sociala Medier som Facebook och YouTube.

Religion

Kanske det mest extrema området av dom alla i min lilla ”trendspaning”. Och har så varit i århundraden. Men följderna har kanske blivit mer extrema den senaste tiden. Dagens siffra på antal människor på flykt, är 65 miljoner. Hur många av dessa öden är inte på något sätt relaterat till religion (och politik). Hur bryter vi den här trenden?

Det lagom svenska

Det sägs ofta att Sverige är landet lagom, och att svenskar är relativt milda i sina uttryck. Jag säger inte att det är sant, men tanken på att hitta en gyllene medelväg i känsloyttringar kanske är en bra väg att gå? En större acceptans för andra åsikter, lag, och personer kan kanske dämpa en del extrema uttryck. Kanske vi inte alltid ska hylla det extrema handlandet vi ser i ett YouTubeklipp? OK, vädret kan vi inte påverka på annat sätt än att vara mer rädda om vår planet, men det är ju minst lika viktigt. Synpunkter på detta?

Det var en gång en ung, lovande skidåkare…

Historien tar sin början på 70-talet i den arktiska gruvstaden Kiruna. Långt norr om polcirkeln. Här föddes år 1960 den person som denna berättelse handlar om. Vi kan kalla honom P.

P var som så många andra barn intresserad av idrott av olika slag. Fotboll och ishockey var det som var vanligast i Tuolluvaara, det lilla samhället strax utanför Kiruna, och P var inget undantag. Men i klass 5 blev P övertalad att följa med på skidträning i den nystartade verksamheten i den lokala klubben. P följde med på en första träningskväll och fick direkt en känsla av att det här var något som passade honom. Det var också så att säsongen redan var igång, så redan nästkommande helg, skulle en serietävling/kommuncupstävling genomföras och han fick erbjudande om att vara med. Lite skrämmande kändes det, men trots det åkte han med till grannbyn Kaalasjärvi och fick se sig som segrare i sitt första lopp.

För att göra en lång historia något kortare, P hade hittat sin sport. De kommande åren stod han som segrare i så gott som alla tävlingar som genomfördes i den stora kommunen. Och kring 14-års ålder räknades han som tredje bästa skidåkaren i sin ålder i hela Norrbotten. Men här börjar det gå lite tyngre.

Pressen blir större ju äldre man blir, och P börjar också känna av press från skola och vänner. En känsla av att aldrig vara tillräckligt tränad inför tävlingarna dyker upp, och början till prestationsångest kommer krypande. Från att ha gillat att vara med på alla typer av tävlingar trots långa resor, blir istället P lycklig över besked som att en tävling blivit inställd pga kyla. Det säger sig själv att den lovande karriären börjar gå mot sitt slut… P åkte några tävlingar som junior, för att sedan lägga skidorna på hyllan.

Vi hoppar några år framåt i tiden. Vi befinner oss nu på 2010-talet. P har sedan många år återupptagit  idrottandet i motionsform. Löpning och skidåkning är det som gäller. Och till hans egen förvåning, är det nu återigen kul att vara med på alla typer av tävlingar. Framförallt inom löpning. Men med en avgörande skillnad. Prestationsångesten finns inte kvar. Det är i själva verket så att P sällan tittar på resultatlistan efter ett lopp. Den totala placeringen är ointressant. Det är den egna tiden, känslan under och efter loppet som blivit det intressanta. Den lilla kampen mot sig själv. Sprang jag fortare än sist, hur kändes återhämtningen efter den långa uppförsbacken och hur känns benen efteråt?

En tävling med nummerlapp på bröstet är ett sätt att utmana sig själv. Få en liten kick av adrenalin som gör att det känns ännu mer peppande att fortsätta motionera trots att man inte måste. Eller kanske just för att man känner sig så mycket bättre. Det finns ju en hälsovinst att tävla om också.

Det här är P’s historia, men jag vet att det finns så många som delar en liknande. Och jag hoppas det finns någon som blir inspirerad av detta och tar chansen att hitta sin egen anledning till att röra på sig.

skidåkare

Jun 1, 2016 - Allmänt, Hemmafix    No Comments

Lite pyssel i sommarvärmen

Det är ett privilegium att kunna bestämma över sin egen tid. Och när termometern visar på 25 grader så känns det bra att kunna ta itu med ett litet utomhusprojekt istället för att svettas inne vid datorn.

Det här är något jag funderat över en tid. En cementring som grillplats är ju inget unikt, men jag har länge saknat någon plats att ställa ifrån sig kaffekoppen på morgonen (eller ölen vid korvgrillningen)

Javisst, ett bord KAN fungera, men så konventionellt 🙂

Så jag ville göra något enkelt utan att bygga fast mig i en konstruktion som med tiden skulle drabbas av röta. Lösningen blev 4 bitar armeringsjärn. Med lite adrenalin och diverse verktyg böjde jag till dessa som upphängare av min struktur. Denna skruvades ihop av några hemsågade reglar. Stadigare än jag hoppats. Själva ”bordsskivan” består av lite tunnare lister 10*50 mm som jag sågade av en planka i byggsågen. Sköts snabbt fast med spikpistolen från Jula.

Så ett par timmars arbete gav mig en lösning som fungerar precis som önskat. Och vill man inte använda den under vintern är det ju bara att lyfta av och bära in.

I morgon har dom lovat sämre väder 🙂

June 01, 2016 at 0233PM

Maj 29, 2016 - kommunikation, livsstil    No Comments

Livlinan för Landsbygden

Inte många dagar efter att jag skrivit om hur sårbart vårt samhälle har blivit, måste jag konstatera att den nya livlinan för landsbygden är ett fungerande bredband.

Jag är inte helt övertygad om att det är bra! Men för att vi på landsbygden ska vara någorlunda konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden, i affärslivet och i samhället i stort, så krävs ett fungerande och väl tilltaget bredband.

Rent tekniskt finns det idag ett flertal tekniska lösningar beroende på var man är bosatt, och anledningen till att jag själv tar upp detta ämne idag, är att vi fick vår fiber installerad och klar i fredags. 100 mbit är inte fy skam 🙂

Men det finns som sagt många BRA lösningar utan att ha tillgång till fiber också. Men det borde vara en rättighet för ALLA på landsbygden att ha en fullgod lösning. I takt med att Telia monterar ner koppartråden och experimenterar med mobila lösningar, försvinner möjligheten för många att hålla kontakt med omvärlden på ett bra sätt. Att arbeta hemifrån via Internet är inte att tänka på. Det för de flesta självklara sättet att sköta sina bankaffärer fungerar inte. I en tid när bankerna till och med slutar med kontanter, kan det här bli ett rejält problem.

Att hålla sig informerad om vad som händer ute i världen, begränsas till TV och Radio i bästa fall, vilket leder till att den egna valfriheten begränsas till ett urval någon annan serverat. Upprätthålla en bra kommunikation med släkt och vänner försvåras och gör att det virtuella avståndet ökar markant.

Det finns många fler exempel på hur livet på landsbygden begränsas utan bra IT-infrastruktur. Jag personligen tycker att den begränsningen är värre än begränsningar i kollektiva transportmedel. Så jag känner mig lyckligt lottad, och hoppas jag får dela den känslan med så många som möjligt.

Maj 25, 2016 - livsstil    No Comments

Det här är reklam – För landsbygden!

Såg på nyheterna idag att bloggaren Blondinbella fällts för smygreklam i sin blogg och att reklamombudsmannens opinionsnämnd skulle angett att det aktuella inslaget handlade om reklam för hennes eget skomärke. Är inte vi svenskar kapabla att inse sådant själva?

I min värld så handlar det mesta kring bloggning om just reklam, så nämnden skulle kunna ha en hel del att göra…

Men min rubrik var mest på skoj ändå. För jag får inte betalt för att skriva om landsbygden 🙂 Men inte desto mindre vill jag göra lite reklam för den. Och just idag för den mest fantastiska delen av att bo på landsbygden, nämligen våren! Den årstiden slår allt annat och är en anledning i sig att bosätta dig här.

Från de första tappra tussilagona som trotsar den sista snön, till de spirande små löven i hägg och vide och lite senare björk och rönn. Återkomsten av herr och fru trana som glatt trumpetar på gården klockan fyra på morgonen(!). Bofinkens sommardoftande ramsor och flugsnapparens ivriga jobb med att få ordning i boet utanför vårt sovrumsfönster. De ettåriga vilsna älgkalvarna som helt plötsligt ska klara sig utan mammas beskydd och upplevelsen av att få se en ny generation älgar födas.

För att inte tala om de första löppassen i skogen efter att den sista envisa snön äntligen smält undan och få känna riktig skogsdoft en småkylig vårmorgon. Värmas av solen ute på vedbacken där nästa vinters förbrukning ska förberedas.

Nu väntar jag på nästa höjdpunkt, en varm vindfri morgon där morgonkaffet kan avnjutas ute på gården utan att behöva tänka på att ta på sig vinterjackan. Vi är inte där än, men vilken dag som helst…

Har man inte haft chans att uppleva våren på det här sättet, kan det vara svårt att inse hur fantastiskt det verkligen är, men den som en gång fått göra det, vet vad jag talar om. I realiteten betalar jag för att bo och leva så här, och det är värt varenda krona!

morgon160525_600

Sidor:12345678»